Här får tankar landa. Ibland flyktiga, ibland tunga.
Reflektioner, läsminnen och andetag som fastnar i kroppen.
Also a place in this space,
where the inbetween is so quiet,
that the need to fill it with thoughts
is louder than the last falling star.
En dagbok för det som sker mellan sidorna – och inuti mig.
"Du är 100 000 år gammal," sa han till min vän.
Jag log.
"Ja," sa jag, "det är hon. Och du är lika gammal — även om Du är bara fem år."
Vi är av det som var.
Vi är det som kommer bli.
Vad vore livet om jag visste allt,
vad vore morgondagen om den var förklarad.
Att skriva är ett motstånd. Ett sätt att bära min röst i en värld som ofta skriker. Men det är inte bara det egna uttrycket som bär. Det är också läsningen. Att läsa vad andra skriver. Att lyssna genom sidorna.
Vi kultiverar språket – vår inre jord. Claude Lévi-Strauss beskrev språket som bärande för vår kultur – som struktur, som mening. Utan det, faller våra symboler samman. Och kanske är det just detta som gjorde oss till något mer än bara ett djur bland andra. Mer för oss själva. Mer för varandra.
Alfred Adler talade om tillhörighet som en grundläggande mänsklig drivkraft. Och kanske börjar tillhörighet i hur vi talar om varandra. Det vi säger om andra visar vilka vi är – just nu. Det visar vem vi väljer att vara.
Att tala med värme.
Att läsa med omtanke.
Att lyssna även när det gör ont –
det är att välja sitt bästa jag, om och om igen.